Slänger in ett jätte snabbt inlägg här. Sitter och tittar runt lite på nätet efter barnkläder, då kompisen börjar närma sig BF med storm steg. Jag klickade in på Kappahls hemsida för att kolla läget eftersom de brukar ha ganska så bra utbud på fina barnkläder. Som förväntat så hittade jag jätte mycket fint från deras serie Newbie. Så där blir det nog till att springa in efter morgondagens uppsatsskrivande i skolan. 

Jag har blivit född på nytt. Jag har blivit frälst och upp över öronen förälskad. Det finns inga ord som kan beskriva vad jag känner för... Marabou premium sea salt pecan. Jag kan nog bara säga wow! Så länge jag kan minnas så har jag aldrig varit sådär överförtjust i mörk choklad. Den har alltid varit lite för torr och bitter för min smak. Tills nu. Marabou sea salt pecan är sagolik, otroligt smakrik och smälter i munnen. För att inte tala om dessa saltflingor som då och då gör sig tillkännes och berikar smaken ännu mer. Ja, jag är kort sagt såld på denna choklad. Min nya vän. Och nej jag jobbar inte för Marabou i syfte att göra smygreklam... men rekomenderar denna produkt starkt, det gör jag!

Går just nu igenom litteratur till vår B-uppsats som ska handla om språk i förskolan. Det finns en massa intressant inom ämnet, men något jag fastnade för var att man som vuxen ska tänka på vilket språk man använder när man talar med barn. Detta kan ha betydelse för deras kommande språkutveckling och det är därför viktigt att man sätter ord på saker och ting även för de allra minsta barnen. Det kan handla om att tala i fullständiga meningar och benämna saker vid deras rätta namn. Lite väl hårt kan man tycka eftersom det nästan kommer naturligt att prata med den där gullande bebisrösten till i alla fall de små barnen. Undrar varför man gör det?! Vart har alla uttryck som mommo och moffa (för mormor och morfar) eller vovvov och brumm brumm (för hund och bil) startat? Det låter ju urlöjligt när man väl tänker efter och det är inte svårare för barnen att lära sig de riktiga orden än våra "förbarnsligade" uttryck. Undrar om det har att göra med att man en gång i tiden trodde att barn har svårare att förstå "vuxenspråk" eller kan det vara så enkelt att man bara gillar att gulli gulla så mycket det bara går med de små underbara liven?!  Intressant ämne det där om vart ifrån vi får alla våra sätt att göra och vara på. I alla fall om man frågar mig som yrkesskadad blivande pedagog =)

I går hade vi första "lediga" dagen på länge här hemma och bestämde oss för att ta en tur till Ikea. Som alltid så skulle jag kunna få med mig si sådär 70% av affären hem, men som tur var så får det inte plats så mycket i vår lilla bil! I valet och kvalet så blev det mestadels praktiska saker som fick följa med hem den här gången, lite förvaring till kök och badrum bland annat. Men en och annan "vill ha grej" slank allt med i farten. Alltid när man har tänkt åka till Ikea så ska man ju bara titta, för att det är kul att slå igen lite tid genom att strosa fram genom gångarna. Men likväl varenda gång så kommer man hem med en massa antingen "vill ha" eller "bra att ha" saker. Han är en smart prick den där Ingvard Kamprad.

Ett av mina favorit program! Livet på BB på kanal 5. Det är en del skrämmande inslag med i programmet, men det är så fascinerande att se dessa små underverk komma till världen! Och för att inte tala om lyckan i föräldrarnas ansikten när de får se det lilla frö som grott där inne så länge för första gången. En dag ska jag bli en av de lyckliga föräldrarna. Längtar♥

Dags för ännu en sån där rolig tentaperiod. Kursen jag läser nu handlar om ett vetenskapligt angreppssätt inom forskning och pedagogik. Tungt jag vet. Men det är bara att bita i det där sura äpplet och börja skriva. Synd bara att jag inte lyder mina egna råd! Jag är en sån människa som gör allt annat än det viktiga/tråkiga som jag borde göra, bara för att slippa! Så när jag har plugg att göra får jag hela lägenheten städad från topp till tå, skåp och lådor sorterade och organiserade, handelslista utförligt nerstaplad, ja you get the picture! Dagens smita undan syssla har varit att sortera ut såndan kurslitteratur jag inte längre behöver och lägga ut på blocket. Men nu MÅSTE jag verkligen börja skriva lite på min tenta..

Dags att krypa upp i soffan med fästmannen och starta fredagsfilmen. En Marabou och chipspåse på det sen är det bara att köra igång. Ikväll ska vi se "Flickan i källaren". Jag bara älskar filmer som är baserade på verkliga händelser!! Visst är de ofta väldigt hemska, men de berör en så oerhört mycket!

Jag är en 22år gammal tjej som längtar så oerhört mycket efter att få bilda familj. Det har jag gjort i många år nu, men suget efter en alldeles egen liten har nog aldrig varit starkare än i dagsläget. Detta är premiär inlägget så är tacksam för visst överseende gällande mina kunskaper inom bloggvärlden.

Intresset för att blogga har tidigare varit måttligt, men nu när jag dragit på mig en kraftig släng av den där bebissjukan, så följer jag ett flertal gravid-/mammabloggar dagligen och det har även börjat klia lite i fingrarna för att skriva av mig lite själv.